Det är 1988 och har precis börjat snöa

I en tid präglad av osäkerhet och kalla vintrar kämpar huvudpersonen med att navigera genom en tillvaro av stagnation och brist på riktning. När snön börjar falla skapar det en symbol för både rening och isolering. Det är en period av introspektion och nostalgi som tvingar honom att konfrontera det förflutna och de val han gjort.

Ett oväntat möte med en gammal kartong, fylld med minnen och anteckningar, fungerar som katalysatorn för förändring. Denna upptäcktsfärd i det förflutna blir en resa mot självinsikt och hopp, där var och en av hans minnen bär på en ny mening. Allt handlar om att finna sig själv i en snötäckt tillvaro och kanske, bara kanske, begripliggöra de trådar som förenar det förflutna med framtiden.