Mina känner en plötslig tomhet när Kåge ger sig av på sin resa. Hon är först fylld av sorg och frustrerad över hans beslut. Känslorna blir en virvelvind; förlusten av hans sällskap och trygghet skapar en gnagande oro inom henne. Med varje dag som går, som Kåge är borta, växer hennes panik och rädslan för att han aldrig ska återvända blir allt starkare.
Mina börjar reflektera över deras vänskap och dess betydelse. Genom att navigera igenom sina känslor inser hon att avståndet också ger henne möjlighet att växa. Det blir en resa av självupptäckte insikter och nya perspektiv, där hon får lära sig att även ensamheten rymmer sin egen styrka.