Berättelsen utforskar livet för de två bröderna Collyer, som levde i en värld av insamling och isolering. Deras hem, fyllt med skräp och bortglömda skatter, blir en symbol för deras komplexa förhållande till varandra och till samhället. Med en skarp penna skildrar Lotta Lotass deras inre konflikt och den djupa ensamheten som präglar deras liv.
Genom att väva in minnen och känslor, skapas en atmosfär av både skönhet och melankoli. Historien är en reflektion över hur det förflutna kan begränsa nuet och hur kärlek ibland förvränger verkligheten. Samtidigt väcker den frågor om vad vi samlar på i våra egna liv, både materiellt och känslomässigt.