Melancholia

Jag är Lars Hertervig. Jag har rest till Tyskland, till Konstakademin i Düsseldorf, för att utbilda mig till landskapsmålare. Jag är landskapsmålaren Lars Hertervig. Jag ligger på sängen, i min lila sammetskostym. Jag håller min pipa på magen. Jag skulle ha varit i ateljén, för idag skulle Hans Gude se på tavlan jag målar. Men Hans Gude kommer inte att gilla min tavla. Han kommer att tycka att jag inte kan måla, att jag inte har vid konstakademin att göra, att jag hellre borde ha varit i Stavanger och målat hus och väggar. För jag kan väl inte måla.

Lars Hertervig (1830-1902) räknas idag som en av Norges stora målare, men av sin samtid betraktades han som en bortkommen galning. I Melancholia får vi möta honom i tre tidsavsnitt: 1853 när han blir utkastad från sitt hyresrum i Düsseldorf därför att han förälskat sig i dottern i huset, 1856 när han rymmer från Gaustads hospital, och slutligen indirekt som pojke via den döende systern Olines minnesbilder av honom. Med djup inlevelse rör sig Jon Fosse tätt intill honom - hans självhävdelse, hans förnedring och misär - och skapar en starkt gripande bild av hans öde.

Den norska originalutgåvan av Melancholia publicerades i två separata delar; i den svenska översättningen har de sammanförts i en volym.