Nollmeridianen

Den komplexa historien inleds med en tavla som avbildar en man och en kvinna på en exotisk ö. En ö som nollmeridianen dessutom passerar rakt igenom. Kanhända är tavlan mer av en metafor, eller ännu hellre en berättelse där de två vandrar längs ön för att slutligen blicka ut över havet och det skepp som seglar därute. Eller är det en roman? Nej, det verkar nog vara en film trots allt.

Ön visar sig i alla fall gömma ett mysterium. Och så snart handlingen satt igång är den svårstoppad. Det rör sig om en uttråkad flicka, en uppfinnare, mördare och legosoldater sammanvävt till ett utsökt och underhållande nonsens med stilistisk skärpa. Nollmeridianen lånar detektivromanens alla klassiska ingredienser och med sin typiska ironi leker Jean Echenoz med både språk och läsare.