Oktoberfolket

"Ray Bradburys senaste roman Oktoberfolket handlar om övernaturliga makters spel några oktoberdagar i en liten stad i Mellersta Västern. Det är en lekfull, förälskat skriven och djupt allvarlig bok som utspelas helt på jorden, men snart låter marken gunga under fötterna på läsaren. Det kommer en sällsam cirkus till stan, och mitt i den trygga och ljusa värld där två pojkar växer upp öppnas falluckor mot skräck och upplösning. Många av Bradburys välkända motiv finns sammanknutna i denna bok, den andlösa och sorglösa pojkåldern, som plötsligt genomisas av en kall fläkt, den blide humanisten med sin ståndaktighet, cirkusens personager av dvärgar, häxor, eldslukare och illustrerade män liksom dess rekvisita av spegelsalar, isgrottor och tidmaskiner. Bradbury dirigerar själv hela denna 'Pandemonium Shadow Show' som en virtuos cirkusdirektör och smäller gärna lite extra med piskan för effekternas skull. Men mitt i den barnsliga förtjusningen åt de lyckade tricken - och Bradbury är praktiskt taget världsmästare i den sortens trick - blir han plötsligt allvarlig med ett budskap till människorna.

Berättelsen om oktoberfolkets gästspel i den lilla staden är bländande skicklig, och när de sugande svarta sprickorna öppnar sig under barndomsvärlden stiger nästan bokstavligt ett prassel av fladdermusvingar ur boksidorna. Ett milt sken omger bibliotekarien, som i all sin skröplighet plötsligt blir ljusets riddarvakt och skrattar ut ondskans häxkonster med ångest i hjärtat. Hans läslampa är svag, och barndomens somrar flimrar hastigt bort när mörkret och skräcken tränger på. Ändå lyckas människorna hålla stånd i denna både djupt meningsfulla och lekfulla vision. I kulan som Bradbury med säker hand avlossar mot de mörka makterna är hans eget leende ingraverat, milt och suveränt."

Ingrid Arvidsson i Dagens Nyheter den 10 juni 1963 i en recension av den amerikanska originalupplagan Something Wicked This Way Comes.