Romantik: Väder Genom

karen
"Jag kan inte tro det."
"Ingen kan.", Sa jag till mig själv. Joi freaking ut mer än någonting, kanske är det för att hon knappt hade tillräckligt med krediter att examen i första hand.
"Är du redo?" Hon frågade mig när jag jämnas ut min gyllene heder sladd mot min klänning. Jag slätade ut bulle på mitt huvud och stirrade tillbaka på mina lysande blå ögon, kunde jag inte tro att jag var examen heller.
"Ja, låt oss gå." Joi såg mycket mer extravagant i sin klarröda, knälång klänning mot mitt guld, knä gömmer klänning under våra svarta examen klänningar.
"Ni tjejer är vacker!" Jemma, berättade Joi mamma oss. Hon kan lika gärna vara min mamma också. Hon tog mig efter mina föräldrar dog två månader sedan i en bilolycka. Tja, Joi bad henne, men hon gick. Joi har varit min bästa vän sedan högstadiet. Även igenom puberteten, pojkar och Mean Girls, har hon varit min person.
"Tack." Vi sade samtidigt.