Traumfabrik

Ett hotellrum i Tenderloin District, torskdistriktet i San Francisco. Det är april 1988 och Valerie Solanas ligger och dör i lunginflammation på en smutsig madrass och nedkissade lakan. Utanför fönstret blinkar rosa neonskyltar, det är flickor och fittor för ingenting, porrmusiken arbetar dag och natt.

Den 30 april hittas hennes kropp av hotellpersonalen. I polisrapporten står det att den döda knäar vid sängkanten (har hon försökt ta sig upp i sängen? har hon gråtit?), att hennes kropp är täckt av maskar och att döden troligen har inträffat någon gång kring den 25 april.

Några veckor tidigare har någon i hotellpersonalen sett henne sitta och skriva vid fönstret. Jag tänker mig högar av papper på skrivbordet, silverkappan på en galge vid fönstret och lukten av saltvatten från Stilla Havet, jag tänker mig Valerie febrig i sängen där hon försöker röka cigaretter och göraanteckningar. Jag tänker mig utkast och manuskript överallt i rummet? sol kanske? vita moln? en ökens ensamhet?

Jag tänker mig att jag är där hos Valerie.

Drömfakulteten är en svindlande roman om Amerika, ökendjur, horor och döden. I utkanten av öknarna, stränderna, universitetsparkerna och sextiotalets konstvärld springer Valerie Solanas genom den amerikanska historien i sin silverkappa och i freaksens alla förklädnader; galenpannans, horans, bagladyns. Sara Stridsbergs Valerie Solanas är ett underbarn på gränsen till undergång som både speglar och förvränger arkitekturen, berättelserna och vetenskapen somkonstituerar hennes värld.