När månen glömde

Månen är borta! Människorna ser upp mot den kolsvarta himlen och undrar oroligt vad som kan ha hänt. Varken kungen eller de lärda vetenskapsmännen kan förstå. Men som tur är kommer de på en lösning ändå: de låter tillverka tusentals konstgjorda månar, som lyser minst lika vackert som den riktiga! Alla blir glada igen och saknaden efter den riktiga månens ljus glöms bort. Det finns bara en enda människa en ganska liten och ensam pojke som vet varför månen inte längre lyser.

Han vet att den störtat ner från himlen och alldeles glömt bort varför den finns. Pojken råkar nämligen hitta den när han leker för sig själv i gräset en solig sommardag. Då är den nedstörtade månen så sorgligt blek och liten, så nära att helt försvinna, att han bestämmer sig för att genast ta hem den till sig. Kanske han kan rädda den?

Hos pojken får den pyttelilla himlakroppen långsamt tillbaka sina krafter. Den blir större och större för varje dag och börjar sväva beskyddande över den sovande pojken om nätterna. Ett starkt vänskapsband mellan pojken och månen växer fram och till sist är månen så stor att den knappt får plats i huset.

i världen utanför börjar samtidigt alltfler märkliga saker ­hända. Människorna har tröttnat på de vackra, konstgjorda ­månarna. Vattnet i floderna har stillnat och från träden faller döda löv i jätte­högar. Det händer också att snöflingor ­fyller ­luften mitt i sommaren. Och underliga nattmonster stryker omkring längs stor­städernas skumma bakgator. När pojkrummet inte längre rymmer månen, ger de två vännerna sig iväg på en hisnande vandring i mörkret. Den natten återfår månen äntligen sitt minne!