Mina vänner

I Emmanuel Boves roman Mina vänner (1924) möter vi krigsveteranen Victor Bâton. Han har återvänt till Paris efter första världskrigets slut och försöker återvinna det liv han en gång hade. Han vill inte jobba och tillbringar dagarna i stadens arbetarkvarter där han söker tillfälligt boende, billiga måltider, kärlek och vänskap. Allt utan större framgång.

Victor har en vag längtan efter någonting annat, en okänd värld, en händelse som i ett slag ska förändra hans bedrövliga tillvaro. Han älskar att sitta ensam och sorgsen. Men han vill också framkalla medlidande hos mer lyckligt lottade människor. Och allra mest längtar han efter förtrolighet, efter mänsklig närhet.

Bove tecknar ett tragikomiskt porträtt av en människa i samhällets periferi, som där försöker upprätthålla något slags värdighet. Författaren lär själv ha kallat boken en roman om fattigdomens ensamhet. Mina vänner prisades i sin samtid av litterära storheter som Rilke, Gide och senare även Beckett. Än i dag är det Boves mest kända verk.

Emmanuel Bove (1898–1945) föddes i Paris, fadern var rysk och modern från Luxemburg. Han inledde sin författarkarriär med att skriva underhållningsromaner under pseudonymen Jean Vallois. Bove arbetade även som journalist men uppmärksammades i början av 1920-talet av Colette som kom att hjälpa honom att blir utgiven under eget namn. Mina vänner blev en stor framgång och fram till andra världskrigets utbrott kom han att publicera ett flertal titlar. Han flydde sedan till Algeriet 1942, där han skrev sina sista tre romaner. Boves böcker ges ständigt ut i nya upplagor och han räknas som en av mellankrigstidens franska klassikerförfattare.