Vägglusen

Detta är berättelsen om odågan Ivan Prisipkin, en revolutionär arbetare i Sovjet av år 1929 som inte riktigt når upp till den heroiska normen. Under den revolutionära ytan är han, uppriktigt sagt, en borgarbracka av värsta sort som gifter sig rikt och byter namn till det elegantare Pierre Skripkin. När han på ett märkligt sätt plötsligt befinner sig vara i det perfekta kommunistiska samhället av 1979, blir han följaktligen ett missfoster, en ofullkomlig människa i en fullkomlig värld, och därmed dömd till undergång. Sällan har kritiken mot de utopiska idealen och de kommunistiska himlavisionerna framförts så mördande elegant, träffsäkert och roligt som här.

Vägglusen är det verk som alla senare skräckskildringar från framtiden bygger på Aldous Huxleys Du nya sköna värld, Karin Boyes Kallocain och George Orwells 1984 är bara några i högen. Vägglusen var inte bara först, den höger sig också över alla efterföljare, inte minst genom sin bitande, nattsvarta humor.

Vladimir Majakovskij (1893-1930) var Sovjets ledande futurist och dessutom en framstående dramatiker, lyriker och bildskapare. Hans revolutionärt stormiga kärleksliv har blivit beryktat, men han var främst en visionär och en stor dramatiker. Vägglusen kan av goda skäl betraktas som hans främsta verk.