Tunneln

Boken börjar med att berättaren presenterar sig själv som målaren som tog livet av María Iribarne. Han, Juan Pablo Castel, blev besatt av Iribarne när han på en vernissage av hans verk på hösten 1946 såg att hon studerade en detalj i en av hans målningar som ingen förutom han själv fäst vikt vid. Innan han hinner närma sig henne försvinner hon dock och han ägnar de närmast följande månaderna åt att fantisera om hur det skulle vara att träffa henne igen. När så sker av en slump en dag blir Castel snabbt övertygad om att Iribarne är kvinnan i hans liv. Men det förhållande som inleds förgiftas snart av hans tvångsmässiga föreställningar. Hans svartsjuka driver honom slutligen till att begå det vansinnesdåd som bildar kulmen på passionsdramat.