Korståget

Människan som vandringsman, som gäst på jorden är ett tema
vi inte kommer undan hos Tito Colliander (1904–1989), och
det gäller inte minst Korståget (1937) – romanen som är hans
sjunde prosaverk efter debuten 1930. Främlingskapet har den
unge Tomas fått i blodet redan under revolutionsåren
1917–18; hans Petrograd är en stad där alla fästen sviktar, där
en förbittrad kamp för att överleva gör vänner till fiender på en
natt.

På gatan vågar inte Tomas tala högt för att inte bli tagen för
tysk, och även eljes levde en finländare farligt vid Nevan. Men
när han går över finska gränsen känner han ändå saknad. Med
hjärtat är denne flykting kvar i Ryssland, de många fasorna till
trots, och han vet att
»Han skulle bli hemlös i det land som han var uppfostrad till
att betrakta som sitt eget och att älska. Han skulle aldrig kunna
forma sig efter dessa förhållanden och gå upp i dem.»

Ur Efterord av Johannes Salminen