Natten

Elie Wiesel skildrar i sin självbiografiska bok Natten en judisk pojkes upplevelser i tyska koncentrationsläger under andra världskriget. Han tvingas vandra från läger till läger, förlorar tro, trygghet, livsinnehåll och familj. Han plågas av hunger och törst, av nerslitande gallringar och ett metodiskt nedbrytande av kropp och själ. Lugnt och sakligt berättar Wiesel, med en enkelhet som ligger bortom smärtan, en vardaglighet utan heroism och martyrskap. Hans vittnesbörd om grymheter, som förefaller otroliga men som var verklighet, blir därför något nytt, annorlunda och unikt.