Döden heter Konrad

Det är naturligtvis bara min speciella död som heter Konrad. Eller rättare sagt min speciella döds verktyg.Min bödel heter Konrad. Det har jag vetat nu i tjugofyra år men jag har aldrig förut talat om det. Det har inte varit nödvändigt och jag skulle förmodligen inte blivit trodd. Visserligen har det hänt att jag varit inne på tanken att lägga en lapp i min plånbok, en lapp som man vid min död skulle hitta, och på lappen skulle det stå någonting om att Konrad är den som bär skulden till min död."
Berättaren i Stig Claessons roman återupplever på sin dödsbädd barn- och ungdomsåren på Söder under kriget. Han funderar och filosoferar över sakernas tillstånd, klassamhället och vad den nya välfärden egentligen förde med sig.
Med humor och värme beskriver Stig Claesson människor i sin omgivning från förr och nu.